måndag 6 november 2017

25. Serafias lediga lördagseftermiddag och barnens första besök hos Förste Pastorn (december 1828)

25. Serafias lediga lördagseftermiddag, och barnens första besök hos Förste Pastorn (december 1828) 

Som planerat vid deras oväntade möte i den sena kvällen i Grönsjöströms gränder, blev det redan efter middagen dagen därpå tid för Serafia Arvidsdotter att få språka mera med Johannes Stjärnhök, barndomsvännen från Hamremara som numera var den vittbefarne kapten John Larsson Hök på flöjtskeppet “Stella”.  Under tiden som Johannes och Serafia satt på Det Fria Sjöfolkets Läsesalong, åt ost, bröd och honung, drack te och försökte hinna med att diskutera allt som behövde ventileras och rekapituleras, kom de båda barnen tillbaka till “Stella” efter ett eget ganska långt lördagsbesök i stadens bodar och lekparker. Högst oroande för dem blev det då att både kapten Hök och skeppsvakten var borta utan förklarande besked i loggboken i kajutan eller på annonstavlan under bogsprötet. På tavlan stod bara som förut:

 “Överblivet gods efter Lussemarknaden realiseras i Fria Sjö:s Magasin. Halva förtjänsten kommer att skänkas till Kjol-kassan & Änke-kistan. Frågor hänvisas till skeppsvakten på Stella, arbetsdagar 10-16.”

 Men på baksidan av skylten i fören fanns det ett nytillskott. Där hade skeppsvakten — gissade Lasse — klottrat sitt bomärke och ett par siffror och ett annat märke, som kapten Hök troligen skulle förstå vad det betydde. Men barnen kunde inte veta hur länge de skulle få vänta innan någon kom ombord igen. Och nu var det alldeles mörkt både på kajen och ombord på skeppet. Det brukade det inte vara. Betty föreslog därför att de skulle gå till Förste Pastorn i Dômen, precis som morbror John hade bestämt att de måste göra genast om något ovanligt hände här under vintervistelsen i Grönsjöström. Lasse ritade först en hälsning till sin far bredvid besättningsmannens kryptiska meddelande till kaptenen. Han skrev B och L på var sida om ordet “Är”, med en extra prick över vokalen, och sedan ett stort H ritat rakt under bokstaven Ä.

 — Varför skriver du “bärl”? frågade Beatrix.
— Ser du inte att det är ett H under? Allt tillsammans betyder “Betty och Lasse är här!” och menas att vi kommer att vara i domkyrkan tills pappa hämtar oss, svarade Lasse.
— Hur vet han att vi är där? undrade hon.
— Jag har ju ritat en kyrka med tre ägg på toppen! Det betyder domkyrkan, eftersom kyrktornet kallas Tre Tuppars Torn, och det borde du känna till även fast du bara går i småskoleklassen i domkyrkoförsamlingen, sade Lasse.
— Nä, jag har hört din mormor säga att kyrktornet heter Hönsapinnen, invände Betty.

 Det var inte långt alls att gå till domkyrkan, och vägen hittade de förstås utan vidare, eftersom deras skola, dit de gick fyra dagar i veckan, låg alldeles intill. Betty sade rakt på sak till pastorn, när de hade kommit in genom porten, letat upp en kyrkväktare, blivit visade upp till kyrkherrens studerkammare i tornet och lämnats ensamma med den de sökte:

 — Mitt betyg och pass från Hamremara är falskt, men jag kan om herr pastorn vill veta det visa papper på vem jag är och vad det står i Barskärsviksboken om mitt riktiga namn och min familj.
 — Jaså, minsann, sade Grönsjöströmsherden, innan Beatrix fortsatte:
 — Jag är inte född på skeppet och inte i främmande land heller. Jag är en vanlig svensk korsant från Barskärsvik, och jag blev kryssfästad och frälsedränkt som nyfödd i hemmakyrkan. Där blev jag inför prästen vittnad som Beatrix Gyllenmås, på ed inför tavlan med allfader Ord, människosonen Gesju och den heliga Tungan, av min födelsefar Nico Gyllenmås och hans husfolk och vänner. Mamma är född till namnet Stjärnhök från Hamremara, så morbror John har inte ljugit för herr Munter som skrev passet.
 — Men det var inte hela sanningen att jag är Betty Hök från Hamremara. Det är bara ett extranamn att ha som hjälp och skydd. Det kunde nämligen hända att pappa skulle försökt hindra resan och det kan ännu hända att han försöker kalla mig inför ordensrätten här i Grönsjöström för att göra det besvärligare för mamma, påpekade Beatrix.
 — Jag förstår, tror jag, sade pastorn. Och jag kan möjligen vara behjälplig med att förmedla väsentlig kommunikation utan namnavslöjanden, så att en prekär situation med ord mot ord, och plikt mot plikt kan förhindras. Men nu gäller det alltså att låta er vänta här i helgedomen tills någon tjänsteperson kan skickas ut i staden för att ta reda på var skeppare Hök befinner sig.
 — Jag är bara den jag är, sade Lasse. Och jag är född på skeppet, och blev dopfrälsad och vittnad i en liten kyrka på däniska sundskusten. Vi hör till det fria sjöfolket, min far och jag, och behöver inte svara inför vare sig gillen eller ordenshus. Det är allt jag behöver säga.
 — Jo, men du går väl i skolan här hos oss, och då har jag ett och annat att bestämma om, angående ditt väl och ve medan du hör till lärjungarna, sade pastorn.

 Då knackade det på dörren, och Lasse slapp försöka finna de rätta orden för sin sanna inställning till det där med skolgången, där svårigheten låg i att blanda uppriktigheten med en dos lagom vördnad för den lärde och ansvarstyngde överste skolföreståndaren. Hans far och en främmande dam i duvblå hätta och enkel blå mantel stod därute i trapphuset och väntade på barnen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar