torsdag 2 februari 2017

5. Namn och prästbetyg

5. Namn och prästbetyg

Det som kapten Hök hade bett vicepastorn i Barskärsvik att ordna fram inför avresan, fanns i ett förseglat kuvert med påskriften ”Pastor Primarius i Grönsjöström, tillhanda”. När John och hans syster efter kvällsmaten blivit ensamma i salongen i lägenheten på bottenvåningen, medan pigorna var i kammaren mot gården för att hjälpa Beatrix med packning, tvättning och nattning, och antagligen berättade någon gruvlig godnattsaga för den redan uppskrämda flickan — istället för att som de borde gjort sjunga en psalm och läsa aftonbön, tog han fram kuvertet, gav det till Anna Maria och sade:

— Håll ordning på det här kuvertet, och säg sedan var du har dina sysaker, så jag kan hämta hit dem. Kan det också vara så att du möjligen har ett litet stycke tunt och mörkfärgat siden du kan offra för en god sak? Bra. Och, var någonstans finns allt detta? Och Bettys vinterjacka, som hon skall ha på resan? Är det den röda som hänger där borta vid dörren till farstun? Eller den blå hon hade i skolan idag? Bra. Den blir bra. Och, den är — var någonstans?

— Vad är det i kuvertet, och vad skall jag göra med det? Vad är det som behöver sys? frågade Anna Maria, när brodern hade samlat ihop allt det efterfrågade, ställt fram ett sybord och en lampa, och åter satt i gungstolen mitt emot henne.

— Prästbetyget, svarade han. Innehållande hennes nuvarande, fullständiga namn. Födelsebeviset från kyrkoboken här i Barskärsviks stadsförsamling. Föräldrarnas nuvarande, fullständiga namn. Era fullständiga titlar och era nuvarande associationer. Alltså… …alla era, denna dag… …och så vitt pastorn kunde uppge och intyga det — med en smula hjälp från din högst bekymrade och vittbereste broder, kapten Johannes Larsson Hök, förstås! — allså pastorn har noterat i Bettys resedokument alla era kända förnamn, familjenamn, patronymikon och titlar, samt alla eventuella medlemskap i samfund, gillen, societeter, akademier och ordnar. Och intygat med sin namnteckning, och så stämpel och sigill på det. Nu, kära syster, vill jag att du syr in kuvertet i en sidenpåse, och sedan syr fast sidenpåsen på insidan av fodret i Bettys jacka.

— Vad har du för tanke med att detta passdokument skall förvaras på resan gömt inuti en vinterjacka, om jag får undra? frågade hon, och började måtta till sidenstuven efter kuvertets form.

— Du vet själv vad ni riskerar, du och alla dina barn, om din makes fantasier har materialiserats i ett officiellt brev till magistraten. Och om han har varit i Värebro och svamlat om samma sak inför landshövdingen och biskopen, svarade han.

— Jo, men hur tänker du att ett prästbetyg kan hjälpa? Jag förstår inte riktigt, sade hon.

— Det är, svarade John, för att jag känner på mig att min lilla systerdotter kommer att få tillbringa vintern i Grönsjöström tillsammans med mig, och att jag kommer att behöva övertyga en del viktiga personer i huvudstaden om vem hon är och varför de gör bäst i att vilja henne väl. Och vilja hennes kommande syskon väl. Det kan dock vara bäst att inte skylta med namn och dokument tills vi kommit dit och tills tiden är mogen att vidta åtgärder. Mot din make, eller mot någon eller något annat. Tills dess går hon under namnet Betty Maria Hök, och presenteras som min föräldralösa lilla släkting från Hamremara. Jag kan nog få den nya kyrkoherden därhemma, pastor Munther, att skriva ut ett annat pass åt henne i det namnet. Han är skapligt närsynt, och kan enligt vad man har sagt mig inte hitta rätt uppgifter ur kyrkboken om inte klockaren eller någon annan finns till hands för att bistå med att läsa upp vad företrädaren i ämbetet har skrivit.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar