måndag 20 februari 2017

18. Grönälven

18. Grönälven

Det hann bli mörkt, den femte dagen efter avgången från Hamremara, innan man var framme vid lotsmötet utanför grundflaken vid Saltkoggens fyr. Där skotade man om för att ligga bi, och var beredda att ankra om vinden skulle vrida. Lotsjakten kom ut strax efter gryningen, och så kunde “Stella” segla upp mot Grönälvens trånga farvatten.

— Hallå, Daniel! Välkommen ombord, hälsade John, när lotsen klättrat uppför stegpinnarna på “Stellas” bordläggning och tagit sig in på däck.

— Hallå, kapten Hök! Allt väl? hälsade lotsen tillbaka.

— Jajamen. Skeppet och vi är väl behållna, vi har glas, kläde, kryddor och råvarulast från Thalien och Iberien, och omlastade faktorivaror, porslin, siden och franskt salt från Wallonien, och vi är komna i tid före lussemarknaden. Jag hoppas kunna hugga åt oss en bra kajplats som kan behållas hela vintern, svarade John, medan de stegade akterut och upp till styrplatsen på halvdäcket över hytten.

— Det kan nog vara hopp om det, då, med den här vinden, sade Daniel, och ställde sig vid sidan av styrmannen, där lotsen hade bäst överblick över både farled och besättning. John tystnade, och satte sig vid navigationsbänken i väderskyddet bakom dem. Han var trött, efter tre dagar och tre nätter med reducerad besättning. Efter kokerskans och andre styrmans avmönstring i Simpvik hjälptes visserligen alla åt att hålla igång spisen, koka kaffet, plocka undan disk och städa i kabyss och kajuta, där de flesta vistades när de inte var på däck, men John var noga med att besättningen skulle ha mat och sömn och god hygien, så förutom att han hade låtit förste styrman slippa från att ta några vakter på nattseglingarna, stod han gärna i byssan själv när han kunde, och såg till att allt fungerade.

***

Älven var bara en älv till namnet. Sedan så lång tid man kunde minnas, med hjälp av gamla kartor och krönikor, var den en bräckvattenfjord. Att det ändå hade varit en älv, och att namnet således var äldre än all historia om Tre Älvars län som man kände till från nerskrivna källor, visste man efter att ha upptäckt att Grönsjöns yttre utlopp i havet haft en forntida fördämning som måste ha släppt taget om bergssidorna och grusbotten och spolats bort i en vårflod någon gång för omkring sjuhundra år sedan. Och med den spolades större delen av dalgången också bort, och vattennivån sjönk överallt där älven och dammen varit — ända från den forna marknadsplatsen, vid det som idag heter Grönsjöström och är en stor stad på gränsen mellan Grönsjön och havet, men som förr inte kan ha varit mer än ett vadställe över en urbergsklack i botten av sjön.

***

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar