torsdag 9 februari 2017

15. Moster Laura

15. Moster Laura

De kom med den sista turen med post- och passagerarbåten för hösten. Båten var en stadig liten ångbåt som propellrade sig söderut längs kusten en dagsresa i taget. Hur Laura eller hennes vän Jonas skulle komma tillbaka till Grönsjöström efter besöket i Barskärsvik var inte planerat ännu, berättade hon för föräldrarna när de träffades vid uppehållet i Hamremara. Det fick väl bli hemresa med någon inlandsvagn med många stopp och hästombyten, menade Jonas, innan han sade tack för maten och gav sig iväg bort till varvsområdet för att fråga om pris på tänkbara små farkoster för den kommande undersökningen som han och Laura skulle arbeta med nästa sommar.

Beatrix hade längtat efter att få träffa moster Laura, som alltid var pigg och rask och hade så mycket intressant att säga om vetenskapliga saker och vad som hände i Grönsjöström och vad det stod i tidningen. Laura tyckte om havet och båtar, och det var något de hade gemensamt. Hon förstod också att man inte behövde vara ute och leka och skratta och skrika tillsammans med andra hela tiden, utan att det var viktigt även för ett barn att få ta det lugnt och hinna med att läsa böcker och fundera.

Nu skiljdes de åt för en tid igen, eftersom moster Laura och Jonas skulle fortsätta med ångbåten till Beatrix hemstad, medan Beatrix och morbror John och kusin Lasse måste segla norrut innan det blev december och för kallt och risk för is. Men förhoppningsvis skulle de ses igen efter julen. Även om Laura stannade hos sin syster Anna Maria några veckor till, förutom de dagar det skulle ta att spana runt lite i missvisningsområdet kring Barskär, så hade hon saker att göra i huvudstaden och på akademien och kunde inte vara ledig därifrån länge.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar