söndag 5 februari 2017

14. Postbåten kommer

14. Postbåten kommer

Två dagar senare inträffade veckans ena besök av postskutan, med leverans av tre stycken brev till Hökgården i Hamremara från kryddkrämargården i Barskärsvik.

Till Beatrix kom detta brev från hennes mamma:

“Älskade dotter Beatrix. Jag hoppas ni kom fram som ni skulle, och att resan gick bra! Allt är väl här hemma, men vi saknar dig. Din skolfröken, kandidat Lövgren, var här igår eftermiddag och frågade efter dig. Hon verkade förstå att du hade fått följa med morbror John till mormor och morfar, men ville ha ett intyg om ledigheten att lämna till skolkontoret. Hon hälsade att du skall vara försiktig med biblioteksböckerna. Kusin Gull hälsar också, och alla jungfrurna och familjerna här i gården. Mamma.”

Till John skrev Anna Maria:

“Käre bror! Nu är ni väl hemma i Hamremara, hoppas jag? Jag kan inte vänta till nästa postskuta går, utan måste få iväg detta snabbt, även om det kan verka oroande för er att få bara ett ofullständigt besked om vad som händer. Det är inte över än, inte på något vis alls. Nic har tyvärr gjort precis det som min svåger Zach fick veta att han planerade. Fast kanske värre? Han har som första drag i det elaka spelet skrivit privat till borgmästarinnan här, alltså inte en officiell skrivelse till magistraten, och beklagat sig över att hans fru (jag!) med olämpliga metoder och oönskade konsekvenser skaffat sig uppdraget att väva tapeter till salen i rådhuset. Du förstår, eller hur? Jag tänker inte citera de otäcka orden i brevet som fru Bergman kom hit och visade mig idag. Vilken orättvis och sorglig värld som väntar lillungen min. Som jag inte vill lämna ifrån mig! Vi är en familj, och den ser ut så här, och allt är inte bra, men jag skäms inte och gömmer mig inte denna gång!

Något trevligare är dock, att jag via fröken Lövgren i skolan fick hälsningar från den goda Bettina i Värebro. Det var verkligen oväntat! B. kommer hit, kanske redan i nästa vecka. Har visst tagit sin examen nu, och har en del planer för nästa år, som Emerentia både ville och inte ville berätta om, så där lite hemlighetsfullt. Det kan bli fler än Nic som flyttar upp till Måseskog framöver, verkade det som. Ta hand om Beatrix, och hälsa alla! Anna Maria.

P.s. Det kom även brev från vår syster Laura med inlandsposten och tidningen idag! och hon själv kommer också hit snart — och allra först kommer hon till er. Antagligen samma dag som du får detta brev, för hon är redan på väg! Hon skulle fara från Grönsjöström med ångbåten som avgick för ett par dagar sedan, tror jag. AM.”

Det tredje brevet Anna Maria hade skrivit denna gång var till Laurent och Maria:

“Älskade föräldrar, var snälla och förlåt också fortsättningsvis allt elände och alla bekymmer er olyckliga dotter med familj orsakar er. Och håll om Beatrix och pussa henne, och tala vänligt så hon förstår att inget av detta som händer egentligen är farligt på riktigt. Hon är alltid så duktig, och jag hoppas det märks även när hon är hos er, men vet att hon funderar alldeles för mycket när hon är ensam, och inte alltid vågar fråga om sådant hon undrar över. Jag har skrivit till John om vad som hänt här, det vill säga om hur min make nu efter en osedvanligt lång tystnad börjat höra av sig på olika sätt och tycks hitta på det ena efter det andra, så som han gjorde för omkring åtta år sedan, med ett resultat som ni har framför era ögon varje dag, förutom de bekymmer av olika slag vi alla fått dras med som följd. Bara så att ni vet om det, även om ni inte kan eller bör komma hit, utan helst nog skall hålla er själva och mina barn borta från den här stadens skvaller, affärer och snurriga processer. Jag är trött och mera trött, och har mycket arbete som upptar mig, med både väven och affären, men hoppas att jag ändå med hjälp av alla goda människor här i gården och bland grannarna klarar av att ta mig igenom det som väntar. Håll utkik efter syster Laura, så ni hinner träffa henne, då hon passerar Hamremara med ångbåten vilken dag som helst. Hon skall rekognosera vid Barskär inför nästa års mätningar, skrev hon till mig, och med lite tur är hon här i gården när barnet föds, och kan stanna i Barskärsvik över julen. Vilken lättnad det vore för mig. Jag hör av mig snarast igen. Många hälsningar från Anna Maria.”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar