fredag 3 februari 2017

12. Hökgården i Hamremara

12. Hökgården i Hamremara

Efter den enkla måltid, då de tillsammans med sin kapten firade den lyckliga återkomsten till skeppets hemmahamn efter långresan, gick besättningen i land för att vara lediga en hel vecka. Kokerskan och andre styrman hade dock valt att bo kvar ombord för att hålla igång elden i spisen och vakta förtöjningarna och lasten medan “Stella” låg still vid kaj. De hade ingen anledning att ta ledigt redan nu, för deras eget hem där de tänkte mönstra av för vintern fanns i Simpvik, precis på andra sidan om den djupa och breda vik som skiljer Storbygdelands län från Tre Älvars län. De sjömän som inte tänkte följa med på sträckan vidare mot Grönsjöström utan stanna i Storbygden och arbeta med annat över vintern, skulle dock inte komma ombord igen på något av Hökens skepp förrän i april eller maj påföljande år. Innan de alla skiljdes åt, påminde kapten Hök om att den som hade innestående lön att ta ut, kunde komma till kontoret i Hökgården någon av de närmaste dagarna för att kvittera ut den kontant ur skeppskassan.

***

I Hökgården hos Beatrix morföräldrar (som förstås var desamma som Lasses farföräldrar) blev det också fest den kväll då “Stella” äntligen kom hem från årets långresa. Alla i hela huset — och många från grannhusen på samma gata och kvarteren omkring — kom dit för att höra “unga Höken” berätta. Om hur han och Bengt Sjögren förhandlat med thalierna om priset för marmorblocken. Och om vad som nästan höll på att hända den gången ett fäste till en talja lossnade mitt under en manöver i en trång passage i en dänisk fjord. De fick höra om Lasses äventyr, när han skulle segla lillbåten över floden för att hälsa på ombord på ett annat skepp i den stora hamnstaden i Wallonien. Och senaste nytt om de merkantila aspekterna på resan, som till exempel att priset på salt hade gått upp nu igen, men att äkta porslin gick att få tag på i större kvantiteter än förut. Så berättade kapten John om de nya och snabbare fartygen av järnplåt och furuplank som byggdes i Pommern, och om hur örlogsskeppen välbestyckade vaktade kring gränserna. I större antal syntes de särskilt i Skandiska sunden och runt hela Iberias kust. Och han berättade om nya uppfinningar och nya konster han sett och funderat över — en del bra och nyttigt, men annat kanske inte lika bra eller nyttigt.

***

Sent på kvällen, när alla besökare från grannhusen hade lämnat Hökgården, och när tjänstefolk och barn också var utom syn- och hörhåll, fick Laurent och Maria äntligen tillfälle att fråga sin son om händelserna den allra senaste veckan av skeppets resa, och anledningen till att lilla dotterdottern Beatrix från Barskärsvik kommit på besök så oväntat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar