torsdag 2 februari 2017

11. Hamremara stad

11. Hamremara stad

I skymningen, den tredje dagen efter Johns oväntade visit i köpmansgården och skolan i Barskärsvik, gick “Stella” in och vände upp mot vinden för att ankra i hamnbassängen utanför Kofferdikajen i Hamremara, och halades sedan in mot land och förtöjdes med nosen rakt framför ett av familjen Höks egna lagerhus. Lasse fick ledigt från att hjälpa till i arbetet med att beslå seglen och städa efter sjöresan, så att han tillsammans med lilla kusin Beatrix kunde skynda hem till Hökgården i staden för att överraska farfar och farmor. Familjen, och andra som hörde till Hökens hus, kunde ju inte veta ännu att “Stella” var hemkommen, om ingen i hamnen hade sett dem segla in och redan gått iväg för att berätta det.

Kapten Hök och besättningen skötte om allt som behövde göras ombord, och med förtöjningarna, för att skeppet skulle ligga still en vecka i den trånga hamnen. Allra sist, innan de alla gick till kvällsmaten tillsammans och slog sig ner på kistorna runt bordet i aktersalongen medan kokerskan dukade fram skålar med varm ärtsoppa, bjöd runt korgen med nybakade bullar och fick hjälp av styrman att fylla allas muggar med gott öl, lade de med hjälp av lillbåten ut varpankaret i riktning mot Örlogskajen, medan det blev allt mörkare omkring magasinen och de förtöjda skeppen, och allt fler lyktor tändes innanför stadsmuren.

***

Mellan Barskärsvik och Hamremara gick det post- och passagerarskutor ett par gånger i veckan i varje riktning. Anna Maria med make och dotter brukade sedan de flyttat från Mörkemåla till Barskärsvik för sju år sedan passa på att ta sjövägen till Hamremara någon gång varje sommar, och hon och hennes familj höll brevkontakt mellan besöken. Systern Laura vistades mest i Grönsjöström för sitt arbete, och så långt var det svårt att fara bara för nöjes skull, men de träffades när Laura Stjärnhök hade tillfälle att titta förbi under någon expedition söderut längs kusten. För att ta sig längre uppåt landet utan egen båt kunde man helt enkelt be att få följa med som passagerare på något skepp som råkade gå mellan de önskade hamnarna, eller ordna en plats på de ångdrivna postskeppen som i de båda respektive riktningarna kunde väntas angöra varje mer eller mindre betydande hamn ungefär en gång i månaden under den isfria perioden av året. Så höll familjens medlemmar kontakt med varandra så gott det gick.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar